Årskrönika 2018

När jag summerade föregående år deklarerade jag att år 2017 med största sannolikhet varit det år jag konsumerat mest populärkultur. Det skulle dock visa sig att 2018 otroligt nog skulle toppa detta – gissningsvis på grund av, eller tack vare, faktorer så som att jag åter började pendla med tåg om vardagarna, att jag fått och tagit vara på samt värderat min egentid på ett helt annat vis och när jag väl umgåtts med individer är det nästan uteslutande likasinnade som jag delar upplevelser med.

Nu när jag ser tillbaka på det gångna året ser jag så mycket mer än 32 spel, 128 filmer och 57 seriesäsonger samt massvis med böcker i varierad form och nya upplevelser i såväl som musikalisk väg som museum och dylikt. Jag ser 2018 som ett år där jag bröt mig fri på många plan – jag började fasa ut saker jag inte behövde i mitt liv, fört in saker som tillfört något till mitt välmående och insett min mänsklighet samt mitt värde. Jag känner mig mindre vilsen för varje dag och nu känns det äntligen som att pusslet börjar monteras av sig själv.

Nedan följer mitt år i populärkulturella termer som en avslutning på 2018. Imorgon vaknar vi upp till en början.

SPEL


Årets bästa spel
Bildresultat för celeste game
1. Celeste (PS4)
Jag är nästan oförmögen att veta var jag skall börja när det gäller detta spel. Celeste är ett spel som skapades när planeterna stod i linje. Det är ett spel som är svårt på rätt sätt och som med hjälp av svårighetsgrad förmedlar det känslan av kampen mot sig själv. Det tog den retroglimrande genren och innovativt eleverade den typen av spelskapande till en helt ny nivå med sitt sätt att berätta, sitt vackra spelande på känslosträngarna och fullkomligt solid spelmekanik. Jag kan ännu komma på mig själv med att tänka på hur magiskt Celeste är i sin helhet och vad det betydde och fortfarande betyder för mig.

2. Marvel’s Spider-Man (PS4)
3. Detroit: Become Human (PS4)
4. Ni no Kuni II: Revenant Kingdom (PS4)
5. A Way Out (PC)

Årets skämshögsspel
Ori and the Blind Forest som streamades ihop i 13 timmar i sträck med min kära vän Tobias på Svampriket.

Årets besvikelse
God of War som jag aldrig kom in i och lade på hyllan med förhoppningar om att jag en dag skall ta mig an det igen och uppskatta det.

Årets upplevelse
Super Smash Bros. Ultimate som var en återförening med en spelserie som länge legat mig varmt om hjärtat – att dessutom få dela detta med någon jag håller av är sannerligen vackert.

Årets spel jag borde spelat
Gris ser magisk ut och fick droppen att rinna över i min övertygelse om att jag behöver en Nintendo Switch.

FILM


Årets bästa film
Relaterad bild
1. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
En hjärtskärande dramafilm om en kvinna som förlorar sin dotter på ett sannerligen brutalt vis och bestämmer sig för att försöka göra sitt för att skipa rättvisa när polisen inte för framsteg i utredningen. Å ena sidan har vi tragedin som sliter i en och å andra sidan smiter svart humor in i filmen som gör den oerhört nyanserad och stark. En känner smärtan och bitterheter ända in i benen.

2. The Shape of Water
3. A Quiet Place
4. Bohemian Rhapsody
5. Annihilation

Årets skämshögsfilm
Pan’s Labyrinth som återkom på min skämshögsradar efter jag sett fantastiska The Shape of Water.

Årets besvikelse
Phantom Thread som är en väldigt bra film hantverksmässigt, men som inte fick mig att känna något, direkt.

Årets upplevelse
Bohemian Rhapsody som jag såg på Vue vid Leicester Square i London – tack vare biografens ljudsystem skapade en otrolig förhöjd audivisuell känsla vilket matchar Queens oförnekliga pampighet.

Årets film jag borde sett
First Man som var ett biobesök jag skjutit på om och om igen – och nu är året slut.

SERIER


Årets bästa serie
Relaterad bild
1. Sharp Objects
Det är ofta det sägs att filmen eller serien inte är lika bra som boken – i detta fallet stämmer det verkligen inte. Denna serie, baserad på en roman av författaren Gillian Flynn som också varit involverad i seriens manus, bär med sig ett vemod och en olustighet som endast denna typ av småstad kan besitta. Den är vansinnigt spännande och likt The Truth About the Harry Quebert Affair är den fängslande ända till slutet med sina oförutsägbara gåtor.

2. The Truth About the Harry Qubert Affair
3. Collateral
4. Last Week Tonight (Säsong 5)
5. The Cry

Årets skämshögsserie
Mindhunter som är en fenomenal serie om beteendevetenskap och brott vilket intresserar mig oerhört.

Årets besvikelse
Jessica Jones (Säsong 2) som jag upplevde som väldigt ointressant i relation till första säsongen.

Årets upplevelse
Game of Thrones som jag sett flertalet gånger men som jag nu ser igenom med min mamma som aldrig sett den tidigare vilket leder till intressanta ögonblick av förklaring, reflektioner och diskussioner.

Årets serie jag borde sett 
Doctor Who (Säsong 11) som tyvärr är väldigt svår att se i vårt avlånga land utan att ”låna den av en vän på internet”.


 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.