För exakt tio dagar sedan satte jag mig i biostolen för att bevittna premiären av denna film. Skiträdd. Varje gång en skall se en ny Star Warsfilm känns det lite som att rädslan över att filmen skall vara skit nästan är lika stark som peppen inför filmen. På förhand hade jag dock ett övertag med positiv känsla och hybrisartat kastade jag ur mig att jag anade stordåd i klass med huvudtrilogin. Mina förväntningar möttes i stora drag då jag verkligen tyckte att den var fantastisk. Enligt mig till och med lite bättre än föregångaren episodsmässigt. Den hade balans – väl avvägt mellan humor och allvar, något jag finner att många filmer idag har problem med då det svämmar över på humorsidan och en tappar allvarsamheten fullkomligt. Den innehöll därtill väldigt kärleksfulla blinkningar, på sina håll fantastiska rollprestationer och därtill ett foto som stundtals var fasligt djäkla förtjusande. Jag kommer att se den på biograf igen. Och potentiellt sitta och lipa örti gånger till.
SKÄMSHÖGEN 