Sh:It

För ett tag sedan gjorde jag något fruktansvärt otippat – jag fick ett infall och gick frivilligt och såg en skräckfilm. Jag drog med en vän och tog mig an nyversionen av denna Stephen King-klassiker jag inte stiftat bekantskap med tidigare, varken i film- eller bokformat. Och trots att majoriteten av filmen såg genom springorna mellan mina fingrar blev det en filmupplevelse jag verkligen uppskattade.

Allt var dock inte helt fantastiskt. Jag har jättesvårt för jump scares. Det känns som att det är ett sätt att skrämmas för skrämmandets skull utan att ha någon direkt baktanke med det. Och det fanns i It. Tyvärr. Jag kan däremot inte klaga på det alltför mycket då filmen samtidigt väldigt bra på att bygga upp skräcken med obehagskänslor under en hel del längre period. Denna känsla bidrog de otroligt pricksäkra miljöerna, estetiken och det vansinnigt snygga fotot till.

Jag har på det fantastiska internets Youtube spanat in en del scener från originalfilmen och det känns som att nyversionen har satt handen på ratten och skruvat upp volymen markant. Kontrasterna är skarpare, obehaget i Pennywise är mer påtagligt och det känns som att den verkligen bär mer tyngd. Unge herr Skarsgård gör ett oerhört starkt jobb med att ge clownen en oberäkneligt obehaglig karaktär, som Jokern fast en egen pricksäker tolkning. Jag tror framförallt att ett vinnande koncept var att separera upp filmen till två istället för att kränga ihop huvudkaraktärernas historia i en jättelång film som bearbetar både deras ungdom och deras vuxna liv. Denna är redan rätt lång som den är och den hade nog kunnat kortas ned lite även att uppdelningen känns som rätt väg att gå.

Bildresultat för it

Det är ingen perfekt film men att den verkligen uppskattades av någon som älskar film men har svårt för skräckfilm vill jag tycka säger en hel del. Jag kommer garanterat se den igen och jag ser sannerligen fram emot nästkommande kapitel. Fyra röda ballonger av fem.

Annonser