Lördagslistan: spelskurkar

Denna lördagslista blir det elakingar för hela slanten, mina fem favoriter för att vara mer precis. Alltifrån hånskrattande tokskallar till sluga täckmantelsbärare. Det är ingen mening att hålla på godbitarna, låt oss rulla.

5. Umbra – Queen of the Night | Child of Light
Relaterad bild
På position nummer fem finner vi klichétanten nummer ett – den onda styvmodern. I detta fall Auroras styvmoder i Child of Light. Förutom att iskallt nästla sig in hos tösens fader är hon fast besluten vid att även röja Aurora ur vägen för att kunna härska över Lemuria. Den svarta drottningen, som hon också kallas, har vid sidan av det många likheter med den onda fen i Törnrosa. Rent estetiskt som ni ser ovan, hon är genomond, använder sig av de mörkaste av krafter samt förvandlar sig till en jättelik ondsint drake i det slutgiltiga slaget. Fast det är Aurora (också Törnrosareferens) som med sitt svärd och sitt ljus besegrar mörkret utan någon prins i denna episka fajt.

4. Scott Shelby – The Origami Killer | Heavy Rain
Bildresultat för scott shelby
Vem hade kunnat ana? Inte gjorde jag det förrän det verkligen börja knyta ihop sig i thrillern Heavy Rain iallfall. Denna privatdetektiv, med ett tragiskt förflutet, som en spelar som en stor del av spelet visar sig vara Origamimördaren. En antagonist som i detta fall kidnappat unga pojkar, låst in dem och sedan låtit dem drunkna i regnvatten. Vid varenda av hans offer fanns en origamifigur. Väldigt mörk, jordnära berättelse som lämnar en att känna sig smutsig efter att ha spelat som skurken själv.

3. Shadar – The Dark Djinn | Ni no Kuni: Wrath of the White Witch 
Bildresultat för shadar
Här kommer ondingen som låter ondast av de onda, Shadar. En huvbeprydd, rysningsframkallande, mörk trollkarl som korrumperar folks hjärtan med tyngd och sorg. En gång i tiden var han dock inte så ond utan en god magiker vid namn Lucien som efter en tragedi drunknade i sin egen sorg och när han blev erbjuden vansinniga krafter av den vita häxan tog han emot dem. Det mest intressanta är att han dessutom är delar själ med vår huvudprotagonist, pojken Oliver. De är helt sonika två versioner i parallella världar, Oliver från den så kallat verkliga världen medan Lucien är från världen Ni no Kuni, som kort och gott betyder ”en helt annan värld”.

2. Zachary Hale Comstock | Bioshock Infinite
Bildresultat för zachary hale comstock
På tal om parallella världar, tidsslingor och dylikt har vi på andra plats antagonisten i Bioshock Infinite, det vill säga fader Comstock. Vid varje val blir det två sidor av samma mynt, två olika versioner utspelar sig. När vår protagonist Booker DeWitt fick valet att döpas om och skölja bort sina synder efter krigsdrabbningar fortsatte han å ena sidan av myntet som Booker DeWitt som gjorde valet att inte döpas. Å andra sidan döpte han sig och blev en ny man, profeten Zachary Hale Comstock, grundaren av staden bland molnen – Columbia. När han och hans fru vad det visade sig inte kunde få barn fick han nys om möjligheten att få ett barn som ändå på sätt och vis är hans, genom Booker DeWitt. Flickebarnet Anna kidnappas via en så kallad tear, en öppning i tid och rum, och blir sedan Elizabeth vilket är samma flicka Booker skall åka till Columbia för att hämta och göra sig skuldfri. Han vet dock inte då att det är hans egen dotter han skall hämta.

1. The Joker | Batman Arkhamserien
Bildresultat för joker batman arkham
Slutligen har vi skurkarnas skurk, Jokern. Vem annars skulle knipa förstaplatsen liksom? Denna fullkomligt galna filur är inte bara så genom sin uppenbarelse eller sitt skratt, utan även via sina aktioner som är helt bortom all reson. Det som just gör Jokern i Akrhamserien, vilket också är mina absoluta favorit reinkarnation av denna karaktär, så oerhört magnifik är det utomordentliga röstskådespeleri utfört av ingen mindre än Mark Hamill kombinerat med ett superbt manus. Trots att han är djäkligt ond är det svårt att inte tycka om honom på grund av hans kvicka käft, putslustighet och på något snedvridet vis kärlek till Batman. Jokern och Batmans relation är såklart vansinnigt intressant, hur de konstant leker katt och råtta och på något vis inte riktigt fungerar utan varandra. Jokern slutar le när Batman lyser med sin frånvaro och läderlappen själv kan inte förmå sig att kliva ifrån sina principer och döda Jokern när han har chansen. I seriens avstickare och så kallat svarta får Origins (där för övrigt Troy Baker gör Jokern och inte Mark Hamill) utspelar sig en väldigt intressant scen där Batman räddar Jokern och den sistnämnde kan inte för sitt liv begripa varför. Det fascinerar honom oerhört.

Det var den listan, det. De skurkar jag generell sett finner mest intressanta, som ni såg ovan, är de som har ett överraskningsmoment att lägga på bordet, något som ger dem mer djup än att de helt sonika bara är onda. Och trots att listan toppas av ett sinnesvridet geni så besitter han, trots den tokiga ytan, väldigt mycket djup han också. Något jag uppskattar.

/Amanda

Annonser

E3 2017

Såhär i dagarna tänker jag göra något unikt – jag hade tänkt att skriva lite om mina tankar kring det jag tog del av på E3. Jag känner mig otroligt unik och sarkasmen sprudlar. Jag skall villigt erkänna att jag inte är vidare insatt just när det gäller E3, jag avsäger mig redan nu från början någon form av titel som expert med andra ord. Jag är ju trots allt aldrig det ändå så jag håller mig på min matta. Jag har hållit mina ögon halvt sneglandes på detta megaspekakel inom spelvärlden, både när det gäller faktiska konferenser men även när det gäller sociala medier. Det är minst sagt blandade skurar av kritik, lycka, frustration. krossade förväntningar och överväldigande överraskningar.

Själv såg jag endast tre stycken presskonferenser – Microsoft, Ubisoft och Sony. Och i ärlighetens namn vill jag inte påstå att jag var vansinnigt begeistrad i någon av dem.

Först ut var Microsoft som på sin presskonferens utannonserade sin Xbox One X. Maskinen vars skapare vill att dess namn skall generera att ens tunga skall slå knut på sig så att en aldrig någonsin blir hångelbruklig igen. Bortsett från det var det för övrigt en fantasilös titel och med tanke på dess presentation tycker jag att Xbox Dude Bro hade varit en mer lämplig titel. Inte bara för att snubben på främsta raden utbrast i ett ljudligt ”yeah” efter varje av presentatörernas statements utan för att allt med denna konsol porträtterades som vråltufft på ett snubbigt vis och det hade inte förvånat mig och handkontrollerna kommer kunna fistbumpa varandra. Om du nu är en snubbe som läser detta och tänker ”vad är du för bitterfitta som klankar ned på oss stackars förtyckta män” så klankar jag inte ned på män, jag uttrycker snarare min skepticism kring snubbkulturen.

Vad som däremot gjorde mig smått glad och en aning förvånad är dock att det i trailern finns en väldigt alldaglig tös som har, så att säga, huvudrollen. Trots snubbighetsskalet finns det alltså någonstans en hint om att spel är till för alla, även kvinnor. Vilket det skall vara. Sålde Microsoft in Xbox One X till mig tro? Inte direkt. Till att börja mig så står jag på huvudkonkurrentens sida vilket innebär att det således skall till en hel del för att få mig över till den mörka sidan. Inga exklusiva titlar var så pass kittlande att det ens pirrade till i speltummarna. Det som såg absolut mest intressant ut i spelväg var onekligen Metro Exodus och BioWare’s nya stortitel Anthem. Dessa två bjässar till spel kommer undertecknad dock naturligtvis införskaffa till Playstation 4 när tiden är inne någon gång under 2018.

Bildresultat för metro exodus

Näst ut var Ubisoft som var ett tvättäkta sömnpiller. Det inleddes med ett besök av legenden Shigeru Miyamoto som välkomnades när Ubisoft visade upp sitt Mario + Rabbids Kingdom Battle, något som såg lite ut som XCOM på syra. Trots Mariopappans oförnekliga charm var väl inte charmen jämnt fördelad över alla som stod på scen och det blev mer något som enbart kan beskrivas med det överanvända ordet ”cringe”. Efter skämskudden började sömnigheterna. Jag minns nästan enbart att Assassin’s Creed Origins visades upp för sjuttioelfte gången, men för övrigt har jag en minneslucka från den presskonferensen på grund av hur tråkig den var. Jag gjorde förmodligen något mer viktigt som att pilla navelludd, kolla Twitter eller låtsades vara kissnödig så att jag kunde gå på dass och slippa se eländet.

Slutligen var det dags för presskonferensen jag såg mest fram emot – Sony. Jag och min bästa vän ställde klockan på 02.55 och gick upp mitt i natten för att sätta oss och kolla på den. Det var helt klart den presskonferens som kändes mest tilltalande vad gäller spelen, däremot kändes själva presentationen väldigt steril på något vis. Opersonlig. Dock kom några av de största godbitarna i spelväg just här. Till att börja med visades den fristående delen om Chloe och Nadine i Unchartedseriens The Lost Legacy som är planerat att släppas den 22 augusti i år. Jag håller för tillfället för fullt på med just Unchartedtetralogin och är två och ett halvt spel in, förhoppningsvis har jag avverkat både trean och fyran i serien till detta släpp görs. Några fler titlar som såg riktigt spännande ut var Detroit: Become Human samt, mot alla odds, licensspelet om Spider-Man. Spindelmannen är inte riktigt min kopp te som karaktär, men spelet såg ruskigt kul ut med inslag av intressant nätbaserad spelmekanik. Förhoppningsvis kommer jag att få uppskatta detta under nästa år.

Fanns det något som fick speltummarna att rycka och spraka av förtjusning, då? Ja. I början av Sony’s presskonferens utannonserades en otroligt efterlängtad expansion till Horizon Zero Dawn. Jag hoppade som en liten sockerstinn tös på studsmatta i soffan och längtar just nu fånigt mycket efter att få sätta klorna i denna titel vid namn The Frozen Wilds. Jag vill verkligen spela det här nu. Helst igår.

Relaterad bild

Vad jag tyvärr missade som jag fick ta del av i efterhand var utannonseringen av Josef Fares nya titel A Way Out, en tvåspelarhistoria om två män som tillsammans skall fly finkan. Fares förra spel, Brothers: A Tale of Two Sons, var en av de starkaste spelupplevelser jag hade under förra året, därför ser jag väldigt mycket fram emot detta som är planerat att släppas i början av nästa år. Jag hoppas på att det här spelet kommer vara en lika stark upplevelse som en kan dela med någon en tycker om. Delad spelglädje är dubbel spelglädje.

Bildresultat för a way out game

/Amanda