Det tar aldrig riktigt slut

I föregående lördagslista listade jag spel jag påbörjat men ej avslutat, så kallade ouppklarade affärer helt sonika. Jag har därefter suttit och filosoferat kring att jag borde ha någon form av lista att utgå från eller kunna återgå till för att påminnas om vad för spel jag faktiskt vill hinna med att spela innan jag trillar av pin, för att göra en liten vinkning till mina podcastvänner. Från denna lista skall jag sedan stryka spel jag klarar, spel jag ändrar uppfattning om och som då skall exkluderas från listan samt att det naturligtvis kan tillkomma spel under resans gång. Jag har nu således sammanställt vad som blir startskottet för denna lista. Notera att det är en blandning mellan spel jag vill klara, vilket innebär att det finns spel jag har börjat spela på listan men ännu ej nått mållinjen med, samt spel jag inte har rört ett dugg.

A Bird Story
Alan Wake
Axiom Verge
Batman: Return of the Joker
Batman: The Telltale Series
Braid
Chrono Trigger
Diablo 3: Reaper of Souls
Dishonored
Dishonored 2
Dreamfall Chapters
Final Fantasy IV
Final Fantasy VI
Final Fantasy VII
Fire Emblem Echoes: Shadows of Valentia
Fran Bow
Ico
Kingdom Hearts 2
The Legend of Zelda: A Link Between Worlds
The Legend of Zelda: Breath of the Wild
The Legend of Zelda: Twilight Princess
The Legend of Zelda: Windwaker
Life is Strange
Little Nightmares
Mass Effect
Mass Effect 2

Mass Effect 3
Mass Effect: Andromeda
Mega Man
Mega Man 3
Mega Man 9
Metroid Fusion
Metroid Prime
Metroid: Zero Mission
Never Alone
Ori and the Blind Forest
Owlboy
Pokémon Moon
Portal
Portal 2
Prey
ReCore
Shadow of the Colossus
Song of the Deep
Super Mario 3D World
Super Mario Galaxy
Super Mario World 2: Yoshi’s Island
Super Meat Boy
Super Metroid
Tales of the Borderlands
This War of Mine
Transistor
To the Moon
Uncharted 2: Among Thieves
Uncharted 3: Drake’s Deception
Uncharted 4: A Theif’s End
Until Dawn
Virginia
The Walking Dead: Michonne
The Walking Dead, Season 3: A New Frontier
The Witcher 3: The Wild Hunt
The Wolf Among Us
Skall för egen del bli intressant att se vad som blir det första att bockas av. Har ni tips mottages givetvis även dessa med öppna armar, trots att jag just skrivit en lista inkluderandes ungefär ett femtiotal spel.

 

/Amanda

Annonser

Då fast nu

Det senaste har jag inte riktigt varit den videospelare jag brukar. Jag har inte känt att jag har samma ork eller sug för att spela. Det har mestadels blivit några matcher i Fifa här och där, både i karriärläget och soffmatcher mot en riktigt motståndare. Men den där pirrande känslan i speltummarna har lyst med sin frånvaro.

I fredags släpptes dock ett spel i en serie som på äldre dagar ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen Fire Emblem Echoes: Shadows of Valentia. Ett spel till den bärbara konsolen Nintendo 3DS och som är en uppfräschad tappning av seriens andra titel Fire Emblem Gaiden. Vilket släpptes i Japan samma år som jag föddes, alltså 1992, men som ej släpptes utanför landets gränser. Nu är det alltså dags att bita tag i något lite mer komplicerat men moderniserat rollspel

IMG_2328

För ungefär ett år sedan recenserade jag Fire Emblem Fates: Conquest, det första i serien jag spelade, för IGN Sverige och blev då biten av detta taktiska fenomen. Jag brukar ofta påpeka att jag är en person som inte begåvats med vidare videospeltalanger men detta passade mig på något vis hyfsat bra. Schackkänslan i det hela ser jag som otroligt tilltalande och jag går igång på strategin i att ständigt behöva ligga steget före. Och även om så möjligtvis ej är fallet, så känner jag mig osedvanligt smart som belöning när jag väl klarat spelets kapitel.

Tätt efter min recension införskaffade jag både tvillingspelet Fire Emblem Fates: Birthright för att spela den andra sidan av berättelsen samt Fire Emblem: Awakening, det vill säga spelet som släpptes snäppet tidigare i serien. Svalde dessa tre spel med hull och hår och jag tror att jag lade ungefär 150 timmar i de spelen under förra sommaren. Ren och skär spelglädje med små inslag av frustration, huvudbry samt hårslitning var vad de bjöd på men på det stora hela ser jag på serien enbart med kärlek.

Vad har jag då för förväntningar på detta nya spel som jag endast tagit några smygande steg i ännu? Jag förväntar mig ett spel som levererar samma känsla, är snäppet vackrare rent grafisk men som också kan bita mig lite hårdare i baken med sin svårighetsgrad.

Jag hoppas innerligt att detta är spelet som åter får mina fingrar att glöda.

/Amanda

Lördagslistan: ouppklarade affärer

Äntligen ytterligare en lördagslista! Denna vecka är det spel jag börjat spela som hamnar i blickfånget. Spel som jag påbörjat men av någon outgrundlig, alternativt dunderlogisk, anledning inte spelat klart trots att viljan att fortsätta tveklöst finns där.

Bildresultat för the witcher 3 the wild hunt
The Witcher 3: The Wild Hunt (PS4)
Trots att The Witcher 3 nästan var fånigt fängslande med sin magiska grafik var det något som inte riktigt klickade. Inlärningskurvan var något jag brottades med oerhört och det kändes som att jag aldrig riktigt skulle komma in i hur spelskaparna ville att jag skulle tänka när jag spelade ett spel som detta. När jag hade spelat ett gäng timmar kom dessutom min främsta kandidat till årets spel 2017, Horizon Zero Dawn, in i matchen och tog över inte bara min konsol utan även mitt liv, i mångt och mycket. The Witcher 3 föll därför i skymundan och har ej återvänt ännu på min skärm. Jag vet att jag borde fullfölja det, men jag känner att jag inte har tålamodet eller tiden för tillfället. Måtte det återvända.

Bildresultat för kingdom hearts 2
Kingdom Hearts 2 (PS3)
Kingdom Heartsspelen känns som typiska sommarspel för min del, det är främst då jag får banala, fluffiga rollspelskänslor. Förra sommaren påbörjade jag mitt tredje Kingdom Heartsspel (det andra i den ordinarie serien) efter det allra första Kingdom Hearts samt Re:Chain of Memories. Hittills har jag avverkat ungefär fyrtio timmar i spelet men det är vid en specifik boss jag fastnar. Jag fastnar så pass hårt att det inte ens känns som att harva runt och gå upp i nivå hjälper över huvud taget. Det är otroligt frustrerande då det känns som att jag börjar närma mig slutet av spelet och jag vill så gärna bocka av detta från min skämslista. En dag skall jag ta den djäveln, dock, det är jag säker på.

Bildresultat för pokémon moon
Pokémon Moon (3DS)
I vintras fick jag äran att recensera det första Pokémonspelet jag spelat sedan Pokémon Crystal till Game Boy Color. Jag uppskattade det väldigt mycket och spelet kändes traditionellt men innovativt på samma gång, en väl avvägd balans mellan vågskålarna, helt sonika. Efter att jag recenserade spelet så var jag nog lite mätt och slutade helt plötsligt att spela. Sådär bara. Jag har ingen förklaring till varför, det bara tog stopp. Tvärt. Som att försöka ta den där sista skeden glass men det går inte.

Bildresultat för owlboy
Owlboy (PC)
Himmel och pannkaka vad jag skäms över att jag ännu inte klarat ett av förra årets absolut bästa spel. Förlåt Owlboy, jag vet inte vad mer jag skall säga. Det är inte du, det är jag. Jag är en usel människa och förtjänar inte din förtjusande retroskimrande kärlek. En dag kanske vi möts igen när inte jag är så vansinnigt dålig på videospel.

Bildresultat för diablo 3 reaper of souls
Diablo 3: Reaper of Souls (PS4)
Diablo är en serie tillhörande kategorin ”spelserier jag aldrig trodde att jag ens skulle peta på”. Inte för att jag på något vis känt mig negativt inställd till serien utan för att jag snarare inte trott att det var något jag skulle ta mig an någonsin. När en person jag verkligen litar på när det gäller spel lovordade det enormt och propsade på att jag borde ta mig an det så beställde jag mig en kopia av detta och var sedan helt fast en kort period. Sedan kom, precis som det oftast gör, något annat i vägen och vips var magin borta.

Hoppas att ni stannar inne och spelar mycket videospel nu när solen skiner, barn.

/Amanda

Aprilspel

Var hälsade!

Från och med nu hade jag tänkt att jag skulle bli lite mer frekvent med mina uppdateringar. Kortare men fler inlägg för att få bättre kontinuitet. Jag är ju rätt skaplig på att spåra ur och skriva tämligen långt så det kanske, möjligtvis, med största sannolikhet, eller ja, definitivt dyker upp någon längre avstickare någon gång. Sparkar igång denna förändring av sidan med en liten lista på vad jag spelade under april månad.



Mass Effect: Andromeda
| Designade min karaktär i en mindre evighet. Har bara spelat ungefär en handfull timmar. Behöver ta mig i kragen och komma in i spelet ordentligt och få till mer frekventa sessioner. För tillfället väcker Andromeda mest ett större sug för att äntligen ta mig an de tidigare spelen. Skall endast införskaffa en kraftigare hårddisk till min Playstation 3 först, sedan bär det av.

Bildresultat för mass effect andromeda


Super Meat Boy |
Jag vet, just nu undrar du hur det kommer sig att jag spelat detta. Jag förstår det. Jag är fånigt dålig på spel och det här spelet är svårt – det borde egentligen vara två världar som kolliderar och skapar en mindre bomb. Det är här ett men kommer in. Planeterna verkar ha stått i linje vad gäller hur väl den envishet jag vanligtvis besitter när det inte gäller spel klaffar med spelet. Det är svårt på rätt sätt och jag fullkomligt älskar det!

Bildresultat för super meat boy world 6 2

Fifa 17 | Fifa är roligast när två personer sitter med varsin handkontroll och hatar varandra i en soffa. Med kärlek såklart. Det är också så jag oftast spelar Fifa. Har dock funderingar på att spela enspelarkampanjen ytterligare en gång. Första gången var sannerligen en ytterst angenäm upplevelse!

Bildresultat för fifa 17 spurs

Dreamfall Chapters | Här har vi ytterligare ett spel vars föregångare jag känner att jag borde tagit mig an, att göra några futtiga efterforskningar på internet räckte onekligen inte långt. En recension av Dreamfall Chapters finnes på Loading, som du hittar genom att klicka exakt här.

Bildresultat för dreamfall chapters ps4


Hoppas att jag denna gång kan hålla mina skrivarfingrar mer aktiva under en längre period. Skriv gärna en kommentar om vad du tycker om detta nya upplägg.

/Amanda

Retrospelsmässan 2017

God kväll!

Under helgen som var, under lördagen för att vara mer precis, gick Retrospelsmässan av stapeln i kajskjul 105 på Bananpiren. Undertecknad fick axla skribentmanteln och inträda för Loading.se, vilket är sajten där jag huserar. Ett mer någorlunda mer utbroderat reportage finnes således just där.

IMG_5940

Vad jag dock ville här var att visa upp mina fynd som reste hem med mig på tåget från mässan. Från vänster har vi tröjan jag länge velat införskaffa men inte fått tummarna ur. Motivet tillhör ju trots allt mitt favoritretrospel, så det kändes lämpligt att ta tillfället i akt. I mitten finner vi ett par stickade torgvantar prydda med den blå bombaren. Slutligen blev det tre förtjusande tavelmotiv – det japanska Metroidtrycket samt Super Metroidkonsten till mig och det storslagna omslaget av Shadow of the Colossus köptes som en present.

IMG_5931

Se så, in och läs reportaget med er nu.

/Amanda