Lucka 21 – Spelhjälpen

Förra året uppstod det något unikt i videospelssverige. En dygnslång direktsändning om spel inkluderandes en insamling till Läkare Utan Gränser slängdes ihop på bara några veckor och knockade sin omgivning med sin vansinnigt fina gärning.

Jag minns själv hur otroligt nyfiken jag blev när inlägg som något som kallades Spelhjälpen började ploppa upp som krokusar över hela mitt flöde i sociala medier. Och när dagen med stort D var där så satt undertecknad givetvis bänkad. Soffan var extra mysanpassad med filtar och en myriad kuddar. Givetvis hade det bunkrats upp med gotter och allt nödvändigt för att slippa lämna hemmet mer än tvunget. Jag lånade till och med min pappas minilaptop så att jag kunde ha med den och följa Spelhjälpen när det vankades matcher i bowlinghallen.

Jag följde med nästintill hela resan, en resa som berörde. Och när det passerades hundratusen kronor så satt givetvis denna lipsill av rang och bölade ikapp med personerna jag hade framför mig på rutan. 124 793 kronor samlades slutligen in när allting var hopräknat. Och när dygnet var över, sändningen var slut och de vemodiga tonerna till en lugnare version av Shoreline ljöd i bakgrunden så kände jag att jag verkligen ville vara med. Att vara delaktig i något som gör skillnad på riktigt.

Så blev det. Jag fick äran att bli delaktig i, numera föreningen, Spelhjälpen som detta år hade inriktningen av samla in pengar till Ung Cancer. Som jag tidigare deklarerat med orden

”För mig är cancer något som är väldigt personligt, då båda mina föräldrar drabbats av olika varianter av denna horribla sjukdom. Jag tror att cancer blir mer & mer personligt för människor i allmänhet, då många är drabbade & i mångt & mycket alla känner någon som lider. Oavsett om det är av sjukdomen eller av situationen.”

så är just cancer något som varit en lite för röd tråd i mitt liv. Därför tror jag att något brann lite extra i mig över att vi just skulle skänka pengar till en cancerfond. Det kändes väldigt stort för mig.

Plötsligt så var  det oktober och den i år trettio timmar långa livestreamen igång. Jag var nervös. Vansinnigt nervös. Som idrottare så har jag alltid varit det i skarpt läge men ändå ofta haft någon förmåga att kanalisera det till någon form av styrka. Här visste jag inte hur jag skulle bära mig åt. Jag skulle sitta sex timmar i direktsändning och prata samt spela, något som jag inte ens i närheten gjort tidigare. Jag har inte ens snackat i en podcast. Det närmsta jag varit är väl att bli intervjuad i idrottssammanhang och att spela in musik i en studio, men det är så långtifrån samma sak att det nästan inte existerar i samma universum känns det som. När allt kommer omkring så var det dock inte så farligt, jag råkar bara vara den oroande typen som är lite rädd för att göra bort mig.

Det var fantastiska, bitvis tunga, timmar som bjöd på unika erfarenheter. Det som överraskade mig mest var när vi nådde hundratusen även denna gång. Jag var helt tom. Jag visste inte riktigt vad som pågick inombords. Jag som vanligtvis är så löjligt emotionell. Det kändes lite som att jag på något vis fick en kortslutning av alla intryck, känslor, nervositet, självtvivel, åtaganden och att faktiskt fått vara delaktigt i detta makalösa välgörenhetsevenemang. När klockan slagit trettio timmar, tiden hade gått, allting slutligen var hopräknat och insamlat så stannade Spelhjälpen 2016 på 120 146 kronor. Spelhjälpen hade nu alltså nästan samlat in en kvarts miljon, på strax över ett år, till välgörande ändamål. Galet och storslaget.

heart-machin-logo-sm

Det här inlägget skrevs inte många timmar efter att vi avverkat denna trettio timmar långa sändning, till en bild visandes en av de bästa omfamningarna någonsin. Ögonen gick i kors och jag kunde knappt formulera mig, men en sak är säker – detta var och är något av, om inte det bästa jag gjort. Och efter att röken lagt sig sent på kvällen när jag åkte hemåt från Göteborg så grät jag otröstligt – av utmattning, av lättnad och av lycka. Det låter fånigt och ostigt såhär i efterhand, men känslorna som fastnat tidigare bara vällde över.

Amanda Steéns foto.

Till alla vänner i föreningen – tack! Jag är otroligt glad och tacksam över att få vara en del av denna grupp med starka viljor och säregna individer som tillsammans skapar något så vackert och av en magnitud nästintill bortom ens förstånd.


13406836_10153905455414355_3791523042153898523_nAmanda Steén
Spelskribent på IGN Sverige om dagen, spelbloggare på Skämshögen om natten. Påstås jobba som sadist, själv kallar jag mig personlig tränare samt instruktör & utvecklare. Sysselsätter mig även med bowling på elitnivå, att teckna & att fotografera. Älskar Batman, mina morrhårsbeklädda vänner Nemo & Aeris, Biffy Clyro & att lyfta tunga saker. Engagerad i Spelhjälpen, besöker ofta biografer, misstas frekvent för att vara extrovert, är en lipsill av rang samt har en osund relation till Red Bull.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.