Lucka 20 – #3 Inside

I somras när jag var iväg på semester i Menton så köpte jag Inside till mig själv i födelsedagspresent. Jag hade min laptop med mig på resan vilket, skulle det visa sig, var en väldans tur då jag för ovanlighetens skull blev sjuk. Så emellan ynkandet och syndomtyckandet liggandes i fosterställning, feberdrömmar och kallsvettningar så tog jag mig an Inside.

Bildresultat för inside game

Tidigare under årets gång införskaffade jag danska utvecklarstudion Playdeads tidigare spel, Limbo, som i mångt och mycket är i samma andra. Jag är stormförtjust i Limbos estetik, precis som Insides, men Inside lyckas vara en mycket mer förfinad upplevelse på alla plan. Något som exempelvis stundtals gjorde mig riktigt förgrymmad i Limbo är hur mycket trial and error det är men det är ändå inte vidare snälla sparpunkter. Inside lutar lite åt samma håll men det lider inte av fullt så många dryga partier eller, som det ibland kändes som i Limbo, spelförstörande problemlösning.

Många spel, Unravel bland annat, lider av att det är det lilla snäppet för klurigt när en bara vill kunna sugas in i den egentligen förtrollande visuella upplevelsen. Det är en våg som är svår att balansera från många utvecklares håll verkar det som. Om spelets klurighetsnivå överskrider hur visuellt effektfullt det är, bara med den där lilla droppen klurighet, så blir det inte en fullt magiskt upplevelse för mig. Det blir för mycket spel och för lite upplevelse. Jag vill inte känna att spelet fördummar mig som spelare, för det känns inte som den ursprungliga tanken. Vet inte hur många gånger jag till exempel i Unravel tänkte ”varför gör du såhär mot mig när jag älskar dig?”. Inside däremot klarade av den där balansgången, även om det var med små marginaler.

Bildresultat för inside game

Ihop med att spelmekaniken är mer förfinad och så pass välfungerande som den är så lyfter det bara stämningen ännu mer. Stämningen som är det största pluset med Inside. Du dras in i ett ytterst mystiskt äventyr som rör upp de största av obehagskänslor. Spelet besitter ett vackert men likväl ondskefullt mörker. Inte bara i dess språklösa berättande men som på något vis är högljutt i sin tystnad utan även den tjusiga grafiken som gör så mycket rätt i sin enkelhet.

Inside är stämningsbomben som, med sitt magvridande obehag och med sitt förtrollande sätt att väcka rysningar på, lämnar en i ett tillstånd där en endast vill stirra ut över horisonten på obestämd tid och begrunda vad en just upplevt.


13406836_10153905455414355_3791523042153898523_nAmanda Steén
Spelskribent på IGN Sverige om dagen, spelbloggare på Skämshögen om natten. Påstås jobba som sadist, själv kallar jag mig personlig tränare samt instruktör & utvecklare. Sysselsätter mig även med bowling på elitnivå, att teckna & att fotografera. Älskar Batman, mina morrhårsbeklädda vänner Nemo & Aeris, Biffy Clyro & att lyfta tunga saker. Engagerad i Spelhjälpen, besöker ofta biografer, misstas frekvent för att vara extrovert, är en lipsill av rang samt har en osund relation till Red Bull.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.