En summering av ett skämmigt halvår

Då var det äntligen, enligt min mening, dags för ett inlägg på denna lilla taffliga blogg igen. Jag orkar inte ens ursäkta mig för att det nu gått nästan ytterligare två månader sedan jag senast skrev ett inlägg, utan försöker kasta mig in i detta istället.

Det senaste inlägget som nådde internets ljus handlade om vad jag hade spelat under den långa tid som passerat och denna text skall komma att gå i liknande ton. Dock med fokus på de spel som jag klarat sedan årsskiftet, lite som en halvårsavhandling. Någon form av lägesrapport efter lite mer än ett gånget halvår. Det kommer således ej bli en topplista denna lördag utan en lång lista på dessa spel, med ordningen jag blev klar med dem i samt en kort beskrivning.

De spel jag hittills blivit klar med i år är…

1. The Aquatic Adventure of the Last Human (PC)
Indieutvecklat, retroflirtande, undervattensmetroidvania genomsyrat av samhällskritik, för den uppmärksamme. Oerhört fängslande!

2. Batman Arkham Knight (PS4)
En blir Batman och så häftigt som bara Batman kan vara. Men… Batmobilen hade kunnat få stå kvar i garaget.

3. Pokémon: Red Version (Nintendo 3DS)
Trots rosaskimrande retroglasögon så upplevs det som tämligen repetitivt. Dock är det ännu ett underhållande spel en kan spendera ruskigt många timmar i.

4. Brothers: A Tale of Two Sons (PS4)
Ett känslospäckat vackert äventyr som bör genomspelas tillsammans med en person som står dig nära. Hållandes samma handkontroll, delandes samma känslor.

5. Limbo (PC)
Vacker svärta och spänningen av det okända. All trial and error samt för mycket problemlösning kan dock driva en till vansinne.

6. Hyrule Warriors Legends (Nintendo 3DS)
Repetitivt, saknar djup och är inslaget i en osmickrande förpackning. Behöver jag ens säga att det inte är spelvärt?

7. Ratchet & Clank (PS4)
Ett färgsprakande rymdäventyr du bara inte vill missa om du gillar konstiga filurer, vackra miljöer och knasiga vapen. Och ej att förglömmas…tillfredsställelsen i att samla muttrar! Ren & skär spelglädje!

8. The Last of Us: Left Behind (PS4)
Alla starka känslor från The Last of Us sätts åter i spinn som en emotionell karusell. Det träffar så rätt, så rätt.

9. Fire Emblem Fates: Conquest (Nintendo 3DS)
Ett förträffligt strategirollspel som sannerligen kommer att kittla ens taktiska ådra med välbehag. Om en besitter en sådan, vill säga.

10. Gone Home (PS4)
Mysläskigt utan anledning, känsloladdat på grund av flera anledningar. Anspråkslöst och vackert!

11. Deadlight: Director’s Cut (PS4)
Kort, intensivt, stämningsfullt, intressant och tjusigt. Nyskapandet i berättandet & den oväntade berättelsen sitter fastklistrad i minnet.

12. Unravel (PS4)
Vackert så det förslår och kinderna var inte direkt torra. Däremot lider det av samma problem som Limbo och får en ibland att känna att ens intelligensnivå halverats.

13. Might and Magic: Clash of Heroes (Nintendo DS)
En person i min närhet kallar det ”det tråkiga spelet”, för mig är det precis tvärtom. Dock är grafiken inte lika smickrande som på PC, men det gör verkligen ingenting i detta fall.

14. Inside (PC)
Skaparna av Limbo är tillbaka med ännu en stämningsbomb. Och röken efter explosionen har ännu ej lagt sig och hänger kvar likt en fis i velourbyxor, minus stanken.

15. Dead Space (PS3)
Spelades med vännerna från superba Play Before You Die (lyssna på avsnittet om detta ännu ej är gjort). Lämnar spelarens byxor varma och våta, fast inte på det bra sättet. En stämning utan dess like, skrämselfaktor bortom denna värld och väldigt värt att spela innan en dör.

Där har vi det. Femton spel. Hoppet om att mina fingrar skall glöda snart igen finns hos mig.

/Amanda

Annonser