Det hände en grej

…Och så var det fyra månader och tretton dagar senare. Hur blev det så här? Vad skedde? Vad har skett under tiden som passerat? Och hur mycket makt hade egentligen Rasputin över den ryska tsarfamiljen?

Det är nästan så att jag själv undrar det faktiskt. Vad som hände, alltså. Utan att bli långdragen så började det hela med att mina kära vän och numera även kollega Mattias, vars ljuva stämma även hörs i podcasten Play Before You Die,  hörde av sig till  mig angående att IGN Sverige sökte nya spelskribenter. Och på den vägen var det att jag tog kontakt med chefredaktören, blev intagen i skribentvärmen och har skrivit nio publicerade texter sedan dess.

Bortsett från att jag börjat skriva, så att säga, på riktigt – vad har hänt sedan sist jag skrev ett inlägg? Jag kan ju börja med att konstatera det uppenbara att jag givetvis har spelat väldigt mycket TV-spel, vissa stunder så har det nästan haft terapeutisk inverkan. En hjälp att föra sig själv framåt. Därtill så har jag varit på spelrelaterade tillställningar där jag fått äran att umgås med dundertrevligt folk, jag har tack vare skrivandet träffat en av mina nuvarande bästa vänner som jag redan samlat på mig fina spelminnen med, kommit mycket närmare en del av mina spelbekanta och jag har även införskaffat ytterligare tre stycken spelkonsoler samt spel. Och en katt.

Som tidigare nämnt så har det blivit en tämligen gedigen hög med texter och framförallt så har det blivit en hel del spel som jag inte trodde att jag skulle spela, på gott och ont, naturligtvis. Samtidigt som det är otroligt givande så är det dock en del andra spel då har fått stryka på foten, vilket sannerligen är en smula synd. Jag tänkte vara såpass tradig att jag helt sonika rabblar upp vad jag har spelat sedan januari. I recensionssyfte så har jag spelat The Aquatic Adventure of the  Last Human (PC), Pokémon Red Version (3DS), Hitman: Paris (PS4), Hyrule Warriors Legends (3DS), Ratchet & Clank (PS4), Hitman:Sapienza (PS4) & Fire Emblem Fates: Conquest (3DS), jag har även gjort förhandstittar på Mirror’s Edge: Catalyst (PS4) & Overwatch (PS4) i deras betastadien. Utöver dessa spel ovan så har jag klämt Batman Arkham Knight (PS4), Brothers: A Tale of Two Sons (PS4), Limbo (PC) & The Last of Us: Left Behind (PS4). Jag har även påbörjat en hel hög med spel som i nuläget har lite varierande statusar. Dessa är Fez (PC), The Legend of Zelda: A Link Between Worlds (3DS), Ori and the Blind Forest (PC), Gravity Rush (PS4), Bioshock (PS3) och Dead Space (PS3).

Då det, åtminstone sist jag kollade, är lördag när detta inlägg publiceras så känns det onekligen som att det vore på sin plats att spränga in en liten lördagslista i detta inlägg. För att det är lördag. Och att jag älskar listor.

Denna lördagslista kommer baseras på de, på ett eller annat vis, fem bästa spelupplevelser jag haft hittills i år.


5. The Aquatic Adventure of the Last Human (PC)
Detta retroflörtande indiespel var det absolut första spel som jag recenserade för IGN Sverige. Det som gjorde detta till en stark upplevelse för mig var vad som faktiskt dolde sig under denna charmiga yta – ett samhällskritiskt spel som inte bara en eller två gånger får en att reflektera över vad vi egentligen gör med vår värld och oss själva.


4. Fez (PC)
Återigen ett indiespel och just denna dundercharmiga pusselplattformare studsade verkligen in i hjärtat och träffade precis rätt. Visst, det har luriga partier men jag ser det nästan som en omöjlighet att bli förgrymmad på spelet på grund av det. Jag är inte ännu färdig med det, men jag ser fram emot att plocka upp det och fortsätta när tid finnes.


3. The Last of Us: Left Behind (PS4)
Detta DLC till The Last of Us har jag länge velat sätta tänderna i och då det så tillgängligt fanns på mina kopia av The Last of Us: Remastered till PS4 så har det äntligen bockats av. Jag spelade det tillsammans med en vän så sent som i måndags och i spelandes stund så kände jag en gnutta att folk hade hajpat det lite för hårt för mig. Nu i efterhand, flera dagar och många tankar kring spelet senare, så känner jag verkligen berättelsen in i märgen. Någonstans så lämnade det avtrycket jag ville ha.


2. Ratchet & Clank (PS4)
Även detta spel fick jag äran att spela samt recensera. Länge hade jag väntat på att lägga vantarna på det och därtill så var det ett av de spel jag mest såg framemot under spelåret 2016. Det var onekligen så underbart som jag hade hoppats att det skulle vara. Det levererade verkligen spelglädje i sin allra renaste form och var precis så färgsprakade med sina konstiga filurer, vackra miljöer och knasiga vapen som en förväntar sig att just Ratchet & Clank skall vara.


1. Brothers: A Tale of Two Sons (PS4)
Åh, Brothers. Spelet som verkligen levde upp till precis alla mina förväntningar och levererade mer därtill. Inte bara spelet i sig utan hela upplevelsen som skapades runt omkring blev så otroligt vacker. Möjligheten att få spela detta med sin närmaste vän, delandes på en handkontroll där en styr storebror med vänsterhanden och den andre styr lillebror med sin högerhand, är något av det finaste jag upplevt i spelväg.

Så. Det verkar som att den här rackarns lilla taffliga bloggen åter är levande, för nu åtminstone. Låt oss hoppas att det håller längre en  sist.

/Amanda

Annonser