Retrokärleksbrev

Podcasten Retroresan är ett fenomen som, sedan jag hörde det för första gången för ungefär tre år sedan, ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Jag kommer till och med exakt ihåg var jag var när denna podcast gjorde debut i mina öron, inte för att jag gjorde något vidare speciellt utan för att jag har orimligt bra minne, ibland. Jag spatserade mot körskolan och en samåkning mot Kinnekulle för att utföra halkkörning. Jag var skapligt nervös då jag nu skulle behöva köra till eller från Kinnekulle med folk jag inte tidigare kände eller ens träffat, således var jag lite småskraj för att göra bort mig. Min mp3 var död så jag plockade upp podcaster i min iPhone och sökte på ”Retroresan”, som nämnts när Brunlöf gästade Play Before You Die. Det jag möttes av var lite stapplande men ytterst charmiga steg som påminde mig om att alla har vi varit nya på något och att det faktiskt är okej. Någonstans vandrandes på vägen till Alingsås Trafikskola så trillade nervositeten av i en buske någonstans och jag gick istället och log åt två helt vanliga killar som pratade om spel. Jag har länge väntat på att verkligen få sprida mina känslor för denna pod och dessa två helt vanliga killar som gör den så oerhört speciell. Med anledning av deras tämligen oväntade återuppståndelse efter Spelhjälpen hösten som gick så passar jag nu på att sända min första Retroresankommentar, ett retrokärleksbrev som lyder:

”Goddagens kära ni, kära Anders och Samson.

Äntligen möts vi på detta vis. Ända sedan den dagen då min kärlek till Retroresan startade så har jag innerligt önskat att det fanns ett sätt att resa tillbaka i tiden och få vara en del av armén då den uppstod, även att jag givetvis stormtrivs som en i armén i nutid.

Hela denna resa har jag lyssnat igenom två gånger plus att diverse avsnitt har lyssnats på extra många gånger, de sammansvetsade sagostunderna exempelvis. Detta innebär att jag spenderat väldigt mycket tid mer er i öronen, ofta med anledningen att jag behövt komma på andra tankar eller så har jag haft er som sällskap under mina nästintill dagliga pendlingstillfällen med tåg till och från jobbet. Ni har funnits hos mig när jag verkligen behövt det, jag har kunnat lämna bort mina tankar och istället lyssnat på vad ni haft att säga vilket har varit väldigt frigörande. Bortsett från att ni omedvetet varit ett stöd så har de stunder jag haft med er gett mig väldigt mycket på andra vis. Exempelvis ett ökat spelintresse i allmänhet, något som idag har tagit mig in på vägar jag aldrig trott att jag skulle vandra samt att ni öppnat en dörr bakom vilken det fanns väldigt många nya vänner som jag aldrig skulle träffat annars. Det är helt makalöst vad två ”helt vanliga killar” kan ställa till med. I mina ögon (och öron) så är ni kanske dock inte helt vanliga. Gissningsvis så är ni var och en för sig ganska vanliga, men tillsammans så blir ni två något alldeles speciellt. Något som är väldigt vackert, nästan.

Nu över till något helt annat då undertecknad givetvis här i skrivande stund har jag med sig leverans av ett stycke pizzabetyg:

Vänner till mig pratade om en enastående pizzeria som lades ner för en tid sedan, lyckligtvis så kunde även jag få ta del av vad denna pizzeria hade att erbjuda då de fortfarande tog emot beställningar på nätet och sedan levererade hem till egen dörr. Under åren som gått så har jag gjort en uppsjö beställningar via denna tjänst och har inte en enda gång blivit besviken. Oavsett om jag beställt en Vesuvio med kebabsås, en kycklingcurrypizza eller quattro formaggi så har pizzan alltid bakats med den klichéartade men ack så viktiga ingrediensen kärlek. Jag har till och med fått träffa pizzabagarna vid några tillställningar och en förstår verkligen var denna ingrediens kommer ifrån då de besitter helt rätt egenskaper för att framställa den. Så kom en dag när jag fick nys om att denna mytomspunna pizzeria skulle ha en nyöppning och givetvis så skulle jag vara där på premiärdagen. Efter att ha stått i lång kö med flera av mina andra pizzakamrater så kom jag in, slog mig ned och fick äntligen insupa stämningen som pizzorna utlovat. Jag beställer en av mina favoriter quattro formaggi, då allt enligt mitt tycke blir bäst med mycket ost. Efter inte allt för lång väntan så levereras pizzan till bordet och som sista lilla finess så ringlas lite akaciahonung på toppen. Det är tunn pizzabotten, tomatsåsen är välsmakande kryddig men ej för stark, osten bara smälter i munnen och honungen gav verkligen det där lilla extra via sötman. När pizzan inmundigats spatserar jag ifrån pizzerian med lätta steg, utan matkoma och med en lyckans känsla att jag snart kommer att få besöka detta ställe igen.

Avslutningsvis vill jag säga tack och sköt om er, mina herrar. Vi ses på vintervarianten av Retroresan Meetup om bara några veckor, då hoppas jag att vi får beskåda en måne i bakgrunden.

Puss och kram /Amanda”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.