Robotritt mot horisonten

HORIZON ZERO DAWN (PS4)
Amanda Steén
2017-02-28

Har du någonsin ridit över slätten på en kraftfull robotspringare medan en silverskimrande fullmånes kalla ljus tränger sig fram mellan bergens toppar? Inte? Inte jag heller, förrän nu.

Relaterad bild

Även postapokalypsen kan sannerligen vara förtrollande. Det är Guerilla Games gigantspel, med den slagfärdiga titeln Horizon Zero Dawn, onekligen ett praktexempel på. Framför dina ögon öppnas en helt ny värld som känns bekant, men också otroligt främmande på en och samma gång. Världen, var är vi nu?

Vi har landat i en tid, tusen år framåt i tiden, där naturens skönhet pryds av metall i förfall. Den så kallade metallvärldens fornlämningar, i form av teknologiska ruiner, finns i symbios med majestätiska landskap i en värld som vid en första anblick uppfattas som dåtidsliknande primitiv. Denna tid, som visuellt för tankarna i jägarstenålderns riktning, visar sig vara resultatet av apokalypsen. Ett resultat av hur tekniken gick för långt. Slog bakut. Tog över.

In i denna värld föds vår protagonist, ett flickebarn vid namn Aloy. Hon är ända från födseln förpassad till ett liv som utstött på grund av vad som för våra öron och ögon hålls i skymundan. Aloy, får vi veta, är föräldralös men tas om hand av en jämlike i den utstötte mannen Rost. En herre som formas till en fadersgestalt och som uppfostrar tösen som om hon vore hans egen. Och med en faders tålamod leder han henne, med hjälp av utmaningar menade att stärka Aloy både fysiskt och mentalt, mot hennes högsta önskan – att få veta sin härkomst. Genom att genomgå en krävande prövning och därtill gå segrande ur den, skall hon belönas med sin största önskan. Vägen dit är en fin balans, med liv i den ena vågskålen och död i den andra.

0087_hzd-0.jpg

Som spelets huvudkaraktär är Aloy ruskigt relaterbar. Inte bara för att hon är rödhårig och fräknig likt undertecknad. Hon är jordnära. Klipsk. Sökandes efter svar. Strävandes efter vad som är viktigt för henne. Hon blir på något vis en ofrivillig, men samtidigt vansinnigt passande hjältinna som med valfri sorts pil träffar ens spelarhjärta mitt i den ack så berömda pricken. Att hon är en kvinnlig karaktär som bara får vara fullkomligt slående på grund av sitt intellekt och sin skicklighet i ett tufft klimat är glädjande att se. Det känns, när jag betraktar hennes helhet, på något vis som att skapandet av kvinnliga karaktärer är på väg i rätt riktning. Hon är därtill långtifrån den enda starka kvinnliga karaktären i spelet. I denna framtidsskildring har kvinnorna mer styrka, pondus och makt.

Tidigt under denna storslagna färd finner vår hjältinna en liten apparat i de, så kallade, förbjudna metallruinerna. Denna lilla öronsnäcksliknande manick innehar en analytisk förmåga gällande omgivningen, något som skall visa sig vara onekligen behändigt när det stöts på vidunder som tidigare enbart skådats i biologisk form – djurliknande robotar. Och inte enbart vilka djur som helst. Maskinvidunder med likheter vid diverse dinosaurier, sabeltandade tigrar och bastanta kreatur, för att enbart nämna en liten bråkdel, är skapelser av denna nya värld som en ej skojar bort i första taget. De är aggressiva, utmanande och en måste hålla tungan rätt i mun i strid med dem. Vår manick hjälper oss dock att lokalisera dessa, finna deras svagheter samt ta kontroll över dem. Något som minst sagt är till vår fördel både när det gäller färdmedelsfronten och i stridssammanhang.

Dessa maskiner ses på med rädsla och förakt, men samtidigt med respekt. Något som är en generell inställning gällande teknik överlag bland de olika folkstammarna. Att hålla sig borta från den typ av skymf som teknologin är påpekas otaliga gånger och används som någon form av måttsticka på exakt hur fel det kan gå. Det är svårt att säga emot dessa påpekanden då världen i mångt och mycket föll samman på grund av tekniken. Att den vårdades fel. I fel händer. Händer som skall visa sig vara det egentliga hotet. Och vad skulle kunna hända om historien upprepade sig?

Relaterad bild

Vad skulle hända med denna vackra värld vi ställs inför? Alltifrån de porlande bäckarna i grönskande skogsdungar, till värmen i solen som går ned bakom de snötäckta bergstopparna och till de eleganta rödtonade kanjonerna. Helt plötsligt slår det en när en galopperar genom dessa magiska landskap med ståpäls ända upp till nacken och ned till tårna. Det slår en att en är en del av detta, där en sitter på sin kontrollerade mekaniska best. Med sin hyperteknologiska manick i örat. Bidrar jag till vad som kan komma att gå fel eller finns möjligheten till samexistens? Det har hänt att en svävat iväg med blicken från spelet på tv-rutan och ut mot horisonten i undran om när naturen kommer ta över världen igen. I verkligheten.

Om vi vandrar bort från den faktiska horisonten och tillbaka till spelet så hade jag inte kunnat drömma om att få en sådan här upplevelse. Den drar en till sig. Sveper in en i stämningens magi likt en enorm, varm filt. En vill ej därifrån. En vill upptäcka allt. Allt. Smyga i varje parti med högt gräs för att lurpassa med sin pilbåge – observerandes vartenda steg ens motståndare tager och invänta det ultimata ögonblicket. Drabbas av panik på grund av missbedömning i området och tvingas svinga sitt skarpeggade spjut för att rädda sitt skinn. Rida i solnedgången mot vad som ser ut som oändligheten. Omfamna varenda vrå av denna omsorgsfullt skapade spelupplevelse. En upplevelse jag sent skall glömma. Förmodligen aldrig. Aldrig någonsin.


HORIZON ZERO DAWN: THE FROZEN WILDS (PS4)
Amanda Steén
2017-11-17

I begynnelsen av detta år fick jag äran att ta del av ett magnifikt postapokalypsepos jag sent skall glömma. En upplevelse som ligger mig oerhört varmt om hjärtat då jag aldrig varit så vansinnigt engagerad i en titel som jag recenserat. Varken före eller efter Horizon Zero Dawn. Varje ledig timme plockade jag upp min handkontroll, slängde min pilbåge över axeln och begav mig ut i de farofyllda, robottäta jaktmarkerna. Recensionen skrev jag sedan så fingrarna glödde och så det rök om tangentbordet – varenda ord författades med yttersta entusiasm. Och nu. Nu är jag tillbaka på robotspringarryggen igen. Ridandes i månblekt ljus. I en värld så bekant men så långt borta. En värld som känns som hemma.

Relaterad bild

När vi åter möter vår tappra protagonist Aloy efter skeendena i grundspelet är det dags att bege sig norrut över bergen. En färd mot snötäckta landskap och nya mystiska gåtor den farliga teknologin lurar på i detta jägarstenålderslika samhälle. Det är dock inte enbart mysterium som väntar under den nyfallna pudersnön utan även hot från ej tidigare skådade maskiner och en ondskefull kraft som sprider sig likt ett virus genom dessa teknologiska vidunder. Denna ondska som delar av nordens stamfolk, Banukerna, ser som en demon som förtär den dyrkade anden med det blå ljuset.

Aloy möter Ourea, en shaman som vallfärdat för att rädda denna ande jag tidigare nämnde, så som den en gång räddat henne under kriget med Carjastammen. För att fortsätta denna expedition behöver de dock ta sig till Åsktrumman, en plats som dessvärre Banukhövdingen Aratak har förbjudit dem att uppsöka. Aloy måste således utmana Aratak om hövdingspositionen för att sedan kunna avslå förbudet och fortsätta färden i bergets hemliga gångar.

Förvisso är själva expansionens huvuduppdrag tämligen matigt men även i sedvanlig ordning håller diverse karaktärer mig sysselsatt med både det ena, andra och sjuttioelfte. Dock är alltid huvudmålet fokuset. Jag känner mig inte begränsad av det faktum att världen är stor och öppen, så som jag ofta lite motsägelsefullt kan känna. Det är lätt att låsa sig när en blir överväldigad. Här leds jag dock hela tiden på rätt spår av spelet men om jag får för mig att vilja ge mig på andra åtaganden är det lätt att studsa iväg på en avstickare.

Mellan alla dessa uppdrag som läggs på mitt bord färdas jag sällan på snabbast möjliga teleporteringslika vis. Det är något speciellt med att kalla till sig en ramm som en sedan galopperar genom den semidjupa snön med mot utsatta mål. Pulsar fram mot nya episka äventyr. Oavsett vilket tid på dygnet som gestaltas är stämningen på gåshudsnivå i majoriteten av fallen. Alltifrån att bestiga ett berg i den varma, färgsprakande soluppgången till att rida genom mörkret, endast med sin metallkompanjons lykta som ljuskälla. Och alla dessa omväxlingar gör spelet otroligt levande. Den oerhört iögonfallande världen ihop med den ambienta musiken är svårt att klassa som annat än magi.

Relaterad bild

Att teknologin i denna värld knyter otroligt mycket an till religion är en oerhört intressant aspekt – det är helt sonika något befolkningen både dyrkar och fruktar. Det är även något som till viss mån styr dem. Vid sidan av de uppenbara religionsparallellerna läser jag även in en samhällskommentar för oss i samtiden – att vi är så uppslukade av teknikens under och dess kontanta frammarsch att vi mer eller mindre dyrkar den. Den styr oss. Och vi följer tekniken. Detta behöver självfallet ej vara något mer än något jag överanalyserat, men det är likväl en spaning från undertecknad jag ville dela med mig av.

Jag finner även att denna expansion fortsätter på spåret att onekligen sätta de starka kvinnorna i ljuset av strålkastaren. Framförallt har vi såklart vår hjältinna Aloy som är lika del klipsk som stridskompetent. Hon är helt enkelt enastående när hon använder hjärnan såväl som valfritt vapen. Det jag dessutom uppskattar med Aloy är att hon aldrig på något vis känns som ett objekt utan det är hela tiden hon som dikterar villkoren. Därtill framställs hon som väldigt rättfram och rationell, något som tilltalar mig personligen. Jag kan gå på i en lång harang om bara denna suveräna karaktär men jag vill också belysa att jag även finner de kvinnliga bikaraktärerna sannerligen välskrivna och polerade. Inte minst den hårdhudade och visa Ourea, som vi får äran att stifta bekantskap med i denna expansion.

Relaterad bild

The Frozen Wilds är allt jag hoppades på av en expansion till vilket enligt min mening är årets i särklass bästa spel. Att vara tillbaka i en värld som en gång förtrollade mig och aldrig släppte taget om min själ, men med en ny vinkling. Att jag (trots det faktum att jag inte uppskattar och känner mig begränsad av öppna världar) får känna viljan och glädjen i att utforska varenda vrå av kartan jag bär med mig. Att uppgradera mina trotjänare till vapen såväl som mina nya. Att införa nya färdigheter till min repertoar. Att ta sig an nya faror och utmaningar för fysiken samt nya intressanta, tillika tillfredsställande, pusselmoment för psyket. Att bli den ultimata versionen av min pangprotagonist. Att låta timmarna sväva förbi och samtidigt bli uppfylld med den allra renaste spelkärlek.

Annonser

Årskrönika 2017

2018 är härmed här och 2017 är över. Och trots att det börjar bli dags att blicka framåt mot det kommande året så slänger jag här en sista kik över axeln på det nyligen gångna.

Jag har nog aldrig konsumerat så mycket populärkultur som i år, trots det faktum att det skett mycket i mitt liv med ändrade karriärsbanor och sådant. I ett inlägg i listform från i lördags redovisar jag allt detta om du skulle råka finna det intressant. Där finnes listor över de 31 spel jag spelat, mina 11 recensionsuppdrag, 27 sedda biofilmer, 125 sedda filmer sammanlagt och de 31 TV-seriesäsonger jag sett. Det är i mångt och mycket bara siffror, men här kommer istället lite åsikter. Vad tar jag egentligen mest med mig från nördåret 2017?


Årets spelupplevelse (behöver ej ha släppts under året)
Related image
1. Horizon Zero Dawn
2. The Walking Dead: Season 2
3. Super Meat Boy
4. Uncharted 4: A Theif’s End
5. Firewatch

Årets bästa spel (spel från 2017)
Image result for horizon zero dawn best photos
1. Horizon Zero Dawn
2. What Remains of Edith Finch
3. Matterfall
4. 
Metroid: Samus Returns
5. Rime

Årets besvikelse
Little Nightmares – Var det dåligt? Nej. Levde det upp till mina förväntningar? Nej. Jag hade bara velat insupa den superba atmosfären utan att behöva dö sjuttioelvatusen gånger på grund av dålig spelmekanik.

Årets överraskning
Fifa 17 – Jag föll för Fifa. Jag missbrukade Fifa.

Årets recensionsspel
Horizon Zero Dawn – Jag har aldrig spelat ett recensionsspel så vansinnigt engagerat. Jag glömde till och med att anteckna för att jag var så uppslukad av upplevelsen.

Årets skämshögsrevansch
Super Meat Boy – Svårt på rätt sätt och kittlar därtill min åsneenvisa ådra.


Årets filmupplevelse (behöver ej ha släppts under året)Related image

1. Call Me by Your Name
2. Spirited Away
3. In the Name of the Father
4. Star Wars: The Last Jedi
5. La La Land

Årets bästa film (film från 2017)
Image result for call me by your name
1. Call Me by Your Name
2. Star Wars: The Last Jedi
3. La La Land
4. 
Blade Runner 2049
5. Moonlight

Årets besvikelse
Valerian and the City of a Thousand Planets – Jag trodde kanske inte att Luc Bessons filmadaption av serieförlagan Linda och Valentin skulle bli ett mästerverk direkt, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att den skulle kunna vara så pass dålig.

Årets överraskning
IT – Jag är ingen skräckfilmsfantast, mest för att jag är den fegaste jag vet. Men jag tyckte sannerligen att IT var en suverän film som gjorde mer med mig än att göra mig skiträdd.

Årets bioupplevelse
Blade Runner 2049 – Bombastiskt. Makalöst. Vackert. Är det någon film en bör ha upplevt på bio i år är det denna klassikeruppföljare.

Årets skämshögsrevansch
In the Name of the Father – Äntligen har jag fått fulgråta till en film som jag i femton år fått till mig att jag måste se.



Årets TV-serieupplevelse (behöver ej ha släppts under året)Image result for stranger things1. Stranger Things: Säsong 1
2. Twin Peaks: Säsong 1
3. Twin Peaks: The Return
4. Stranger Things: Säsong 2
5. Jessica Jones: Säsong 1

Årets bästa TV-serie (TV-serier från 2017)
Image result for twin peaks the return
1. Twin Peaks: The Return
2. Stranger Things: Säsong 2
3. Grotesco: Säsong 3
4. Last Week Tonight: Säsong 4
5. Game of Thrones: Säsong 7

Årets besvikelse
Sherlock: Säsong 4 – Vad i hela friden händer, egentligen? Min favoritserie gick från bäst till bajs.

Årets överraskning
Jessica Jones: Säsong 1 – Jag hade inte jättebra koll på denna serie sedan innan men den tog mig med storm. I synnerhet David Tennants magiska tolkning av Kilgrave.

Årets bingetittning
Twin Peaks – Nu är visserligen originalserien enbart två säsonger men jag tror aldrig att jag sett klart en serie så fort. Hade så svårt att slita mig att det blev oerhört sena nätter i början av detta år.

Årets skämshögsrevansch
Twin Peaks – Denna serie har blivit så hajpad för mig att jag aldrig skulle kunna tro att den skulle kunna leva upp till mina förväntningar. Men det gjorde den.


Det var allt för 2017. Och tack för mig!

2017 i listor

Som ni säkerligen förstått vid det här laget är jag en listmissbrukare av rang och således listar jag i mångt och mycket allt, men i synnerhet sådant som rör populärkultur och nördigheter. Nedan finner ni listor på spel jag klarat av i år, vilka recensionsuppdrag jag haft för Loading och TV-spelspodden, vilka filmer jag sett på bio samt vilka säsonger av vilka TV-serier jag kollat på. Däremot kändes det som att filmerna blev för många för att skriva in här, länkar således till min dagbok på Letterboxd som täcker hela det gångna  året och dess 125 sedda filmer.

Sedan tvistas det såklart från många håll om vad som egentligen krävs för att en skall ha klarat ett spel, det är ju ett lite mer diffust uttryck än att ha sett klart en film eller serie, exempelvis. För mig är det generellt sett när en har klarat själva kampanjen i spelet, jag är inte den typen av person som vill samtal varenda plupp upp tills mätaren står på hundra procent. Har spelet ingen kampanj utan är oändligt så går jag oftast på antal spelade timmar. The Sims 4 till exempel kom inte med på min spellista då jag spelat enbart femton timmar, vilket är väldigt lite för den typen av spel. Något annat spel kom emellan och sedan har jag inte investerat så mycket tid i det som jag velat.


Related image
Spel

1. Dr. Langeskov, the Tiger and the Terribly Cursed Emerald: A Whirlwind Heist (PC)
2. That Dragon, Cancer (PC)
3. Fifa 17 (PS4)
4. Fez (PC)
5. The Walking Dead: Season 2 (PS4)
6. Horizon Zero Dawn, inkl. The Frozen Wilds (PS4)
7. Oxenfree (PC)
8. Uncharted 2: Among Thieves (PS4)
9. Monument Valley 2 (iOS)
10. Uncharted 3: Drake’s Deception (PS4)
11. Virginia (PS4)
12. Uncharted 4: A Thief’s End (PS4)
13. Bioshock Infinite (PS4)
14. Ever Oasis (3DS)
15. Firewatch (PC)
16. What Remains of Edith Finch (PS4)
17. Portal (PS3)
18. Little Nightmares (PS4)
19. Super Meat Boy (PS4)
20. Patapon: Remastered (PS4)
21. Matterfall (PS4)
22. Uncharted: The Lost Legacy
23. Resogun
24. Knack 2
25. Nex Machina
26. Fifa 18
27. Luigi’s Mansion (GameCube)
28. Star Wars: Battlefront 2
29. Stranger Things (iOS)
30. Batman: The Telltales Series (PS4)
31. Life is Strange: Before the Storm (PS4)


Image result for the lost legacy photos burning city
Recensionsuppdrag

1. Horizon Zero Dawn (PS4)
2. Dreamfall Chapters (PS4)
3. Ever Oasis
4. Matterfall (PS4)
5. Patapon: Remastered (PS4)
6. Uncharted: The Lost Legacy (PS4)
7. Knack II (PS4)
8. Fifa 18 (PS4)
9. Horizon Zero Dawn: The Frozen Wilds (PS4)
10. Star Wars: Battlefront II (PS4)
11. Life is Strange: Before the Storm (PS4)


Related imageBiofilmer

1. The Light Between Oceans
2. Nocturnal Animals
3. Lion
4. La La Land
5. Handmaiden
6. Jackie
7. Moonlight
8. Logan
9. Manchester by the Sea
10. Beauty and the Beast
11. Your Name
12. Mune: Guardian of the Moon
13. Their Finest
14. Get Out
15. Wonder Woman
16. Dunkirk
17. Baby Driver
18. Valerian and the City of a Thousand Planets
19. Vad döljer du för mig?
20. IT
21. Blade Runner 2049
22. The Killing of A Sacred Deer
23. Trollvinter i Mumindalen
24. Star Wars: The Last Jedi
25. Solsidan
26. The Greatest Showman
27. Call Me by Your Name


Related imageTV-seriesäsonger

1. Twin Peaks: Säsong 1
2. Twin Peaks: Säsong 2
3. Sherlock: Säsong 4
4. Stranger Things: Säsong 1
5. 13 Reasons Why
6. Riverdale: Säsong 1
7. Twin Peaks: The Return
8. Game of Thrones: Säsong 7
9. Jordskott: Säsong 1
10. Master of None: Säsong 1
11. Master of None: Säsong 2
12. Brooklyn Nine-Nine: Säsong 1
13. Broadchurch: Säsong 3
14. Springfloden: Säsong 1
15. Frikjent: Säsong 2
16. Mammon: Säsong 2
17. Jordskott: Säsong 2
18. Stranger Things: Säsong 2
19. Nobel
20. Saknad
21. Alex
22. Grotesco: Säsong 3
23. Sherlock: Säsong 1
24. Sherlock: Säsong 2
25. Jessica Jones: Säsong 1
26. Luke Cage: Säsong 1
27. Daredevil: Säsong 1
28. Daredevil: Säsong 2
29. Last Week Tonight: Säsong 4
30. The Defenders
31. Innan vi dör

*Är något kursivt innebär det att jag upplevt spelet eller dylikt förut


Hoppas att ni har en förträfflig avslutning på 2017. Vi ses på andra sidan årsgränsen!

Lucka 24 – Horizon Zero Dawn

Här satt ni och tänkte att jag kanske hade slutat prata om denna storslagna spelupplevelse, men icke. Inte ens på julafton får ni undslippa min gränslösa kärlek till detta års i särklass bästa spel, enligt mig. När introt äntligen gick igång efter att det tagit sex timmar att ladda ned spelet till min Playstation 4 hade jag aldrig kunnat ana att detta skulle bli ett av de bästa spel jag spelat någonsin. Och att ha fått författa en recension av det och även av expansionen The Frozen Wilds ser jag som en oerhört stor ära. Tänk att denna perfekta kollision mellan postapokalypsens återgång till jägarstenålderssamhället och magnifika metallvidunder kunde pilbåga sig så rakt in i mitt spelhjärta. Och att en öppen värld som borde fått mig skräckslagen och överväldigad bara drog mig till sig och lade en varm, omhändertagande filt av pur spelglädje över mig. Det var exceptionellt oväntat.

God jul och gott nytt nördår!
Related image

Lucka 23 – Star Wars: The Last Jedi

För exakt tio dagar sedan satte jag mig i biostolen för att bevittna premiären av denna film. Skiträdd. Varje gång en skall se en ny Star Warsfilm känns det lite som att rädslan över att filmen skall vara skit nästan är lika stark som peppen inför filmen. På förhand hade jag dock ett övertag med positiv känsla och hybrisartat kastade jag ur mig att jag anade stordåd i klass med huvudtrilogin. Mina förväntningar möttes i stora drag då jag verkligen tyckte att den var fantastisk. Enligt mig till och med lite bättre än föregångaren episodsmässigt. Den hade balans – väl avvägt mellan humor och allvar, något jag finner att många filmer idag har problem med då det svämmar över på humorsidan och en tappar allvarsamheten fullkomligt. Den innehöll därtill väldigt kärleksfulla blinkningar, på sina håll fantastiska rollprestationer och därtill ett foto som stundtals var fasligt djäkla förtjusande. Jag kommer att se den på biograf igen. Och potentiellt sitta och lipa örti gånger till.
Related image

Lucka 22 – Blade Runner 2049

Den här filmen är förmodligen en av årets mest upphaussade på förhand. Jag var oerhört ivrig och min kumpan likaså, så pass att vi såg den på förhandsvisning. Denis Villeneuve är en regissör som jag de senaste åren verkligen funnit och jag har i mångt och mycket sett allt han gjort. Han har sannerligen känslan för att väva ihop alla vitala delar i en film på en perfektionistisk nivå. I synnerhet fotot, som alltid varit en av hans styrkor, är briljant i denna film. Det är ju för bövelen porrfilm för en fotoälskare. Jag petade lite på mitt sällskap och visade min arm i början av filmen, jag hade sådan gåshud att det var löjligt. Jag är rädd att jag hade för höga förhoppningar, för den har sina små brister här och där, men den gjorde mig definitivt inte besviken då jag fortfarande anser att det är en suverän film. Och det är tveklöst årets vackrast filmskapelse!
Related image

Lucka 21 – Spelhjälpen 2017

För två månader sedan gick årets upplaga av Spelhjälpen av stapeln och i år samlades det in 70 352 kronor till välgörenhetsorganisationen Kvinna till kvinna. Det var en hektisk förberedelseperiod och personligen fick jag bära ett större ansvar än tidigare vilket såklart gav en ännu större belöningskänsla när väl livesändningen var igång och rullade. Förra året var ett år av nervositet medan jag tyckte att jag mer kunde njuta av de stunder jag befann mig framför kameran i år. Jag bär nu med mig många varma minnen från stunderna i rutan men specifikt kändes det stort att få sitta med Tove Bengtsson från Bandai Namco och testa uppföljaren till ett spel som ligger mig varmt om hjärtat – Ni no Kuni II: Revenant Kingdom.

Det är mycket känslor som bubblar upp när det gäller Spelhjälpen och en blir samtidigt varm och tårögd när en tänker på allt vi kämpat för och tagit oss igenom. Ibland har det varit tufft och stresspåslaget nästan överväldigande – men med minnena som det som just nu är det enda jag har så känner jag bara ren kärlek.
Amanda Steéns foto.

Lucka 20 – Master of None

I år fick jag Netflixserietipset Master of None. Aziz Ansari kände jag igen tidigare från förra årets missbruksperiod av Parks and Recreation som jag överraskande nog älskade trots att jag generellt sett dras mer till brittisk humor. Och även den här serien skulle jag komma att uppskatta otroligt mycket. Bortsett från det strålande faktum att representationen i serien är suverän uppskattar jag även banden mellan de olika karaktärerna. Det läggs mycket krut på individplanet och en får verkligen känslan av att en känner alla karaktärer. Därtill jobbar serien mycket med igenkänningshumor och petar väldigt mycket på hur vår samtid är lika delar fantastisk som problematisk. Den bygger också upp fina relationer – vem vill inte ha en vänskapsrelation som Devs och Arnolds, liksom?
Image result for master of none

Lucka 19 – Samus Returns

Samus Aran placerar sig väldigt högt på listan av mina favoritkaraktärer i spelsammanhang. Och trots att jag inte började identifiera mig som videospelare förrän året jag fyllde tjugo har Samus och Metroid funnits med väldigt länge i bilden. Jag fick ärva min brors gråsten till GameBoy när jag var kanske fem eller sex år ungefär, det vill säga någonstans i slutet av nittiotalet. Metroid II: Return of Samus var ett av spelen som medföljde. Kassetten såg ju stenhäftig ut men när jag väl startade spelet så fattade jag absolut ingenting. Det här spelet försvann någonstans senare och det blev lite spelet som kom undan och aldrig avklarades. Lyckan var således stor när denna nyversion utannonserades och den stora lullullversionen förhandsbokades samt införskaffades på släppdagen. Behöver jag ens säga att jag älskade det?
Image result for samus returns

Lucka 18 – serietidningar

Under lucka nummer arton döljer sig det faktum att jag börjat införskaffa och konsumera mer serietidningar igen. Jag hade en hyfsad samling som försvann i någon flytt någon gång och det jag har nu är inte direkt massivt, men vad kan en kräva på inte ens ett år. Jag har börjat vidga mina vyer från det som i mångt och mycket enbart var Batman, X-Men, Watchmen och V for Vendetta till serier som Saga, Monstress, Sex Criminals, Injection, Vei och Ody-C. Jag har dessutom märkt att jag mer och mer börjar söka mig till serier och när jag och min käre kumpan var i Wien besökte vi en specialiserad serietidningsbutik vid namn Bunbury’s Comics, roddat av en dunderkunnig tjej. Jag kan inte är eller kommer bli en vrålinbiten serieläsare men jag trivs med att ha många nördben att stå på.
Image result for serietidningar